Jaha då var det dax för ett boktips igen. Eller jag ska kanske säga författartips. 

Den här gången handlar det om författaren Clive Cussler. Han har i vart fall gjort ett tjugotal böcker och jag har läst ett par av dem. Han har en helt otrolig berättarglädje och böckerna är svåra att lägga ned när man väl börjat läsa. Jag vill våga påstå att böckerna jag har läst är i bästa James Bond stuk. Det är fartfylld action från början till slut. Storyn har alltid nån fanatiker som har besatämt sig för att ta över världen. Det brukar också förekomma ett mysterium som ska lösas. Helt klart godkända böcker att sitta och mysa till nu i höstmörkret.      

De böcker som jag har läst heter "Isstaden" Den handlar om en komet som slog ned i Canada för ca 9000 år sedan. Folket som drabbades av denna komet skickar en varning till framtiden om att en ny komet ska komma och slå ut världen som vi känner den. Detta har då en fanatiker fått nys om och gör allt för att ta över världen. Men ingen action utan en hjälte och i det här fallet är de två st.  

Den andre boken jag läst av författaren är "Det blåa guldet" Ännu en gång så händer det mystiska saker som måste lösas upp. Här kommer ett litet citat från baksidan av boken. " Från djupet av Venezuelas regnskog kommer legenden om en vit gudinna och en mytomspunnen indianstam med häpnadsväckande teckniska färdigheter. Få tror att stammen existerar, ännu färre anar att dess gudinna bär på kunskap som kan påverka världens utveckling"  

Båda böckerna är berättelser från NUMA, Nationella byrån för undervattens- och marinarbeten.

Andra böcker av författaren är:

Den gömda skatten

Draken

Sahara - Denna bok har det gjorts film av med bla. Matthew McConaughey ,och Penélope Cruz

Inkaguld

Cyklop

Djupgraven

Den makedoniska höken

Djupdykning

Chockvågor

Isberget

Störtflod

Nemos arv

Odysseus skatt

Ormguden

Tsarens krona

Vita döden

Gyllene buddha

Den heliga stenen

Svart vind

Jag satt på trappan nu på morgonen som jag alltid gör men det kändes lite kallare och ruggigare i dag.   Jag har de senaste veckorna fått små hintar om att hösten var på väg. Det har till exempel luktat lite höstigt när man har varit ute och gått. Det luktar på ett speciellt sätt. Lite mer jordigt och syrligt. Det luktar lite mer mull och man kan känna att skogens löv, grenar och pinnar är på väg att förmultna.

Höstens ankomst märks inte minst på boklöven som har börjat gulna och falla till marken. Björken har under en längre tid släppt sin bladskrud som har övergått från den härligt ljusgöna färgen till gul. Till och med vår stora hasselbuske har skiftat i färg här. Snart står den kal och det är dax att sätta upp de små fågelholkarna som kan ge näring åt alla våra vinterfåglar.

Ekorren jobbar febrilt med att hämta hasselnötter från busken som han ska ha nu under vintern. Han ilar upp och ner i tallarna, hoppar från gren till gren i träden och det råder en febril aktivitet.

På något sätt känns det vemodigt i bröstet när man känner att sommaren dör ut. Jag saknar och längtar redan till dess återkomst.   Som den soldyrkare jag är kan jag inget annat göra än att längta till den ljusare och varmare årstiden. Visst finns det en viss charm med hösten och man har nog under sitt liv byggt upp en viss förväntan om vintern. Detta är nog av mer komersiell karaktär. Man längtar till december med högtider som lucia, advent, jul och nyår. Även om man vet att plånboken kommer att ta stryk och att man i någon mån kommer att stressa mer än under resten av året.

Jag tänder ljus under alla årstiderna men det blir lite extra härligt under hösten och vintern. Mysfaktorn blir väldigt mycket större när man lyser upp höstmörkret med en massa levande ljus. Ljusen står i sådan kontrast till mörkret utanför om kvällarna. I år kommer det dock att bli med en viss försiktighet eftersom jag har mina små pälsklädda sötnosar att ta i beaktning när jag har levande ljus på bord och golv.

Jag har lite svårt att förstå att vi faktiskt har bott här på "Älvkulla" i ett helt år. Nu vet jag hur huset beter sig under alla årstiderna och jag har fått njuta av blomsterprakten nu i sommar som vilade i trädgården när vi flyttade in förra hösten. Våren och sommaren ägnades åt att flytta runt växter i trädgården för att de tidigare hade varit malplacerade. Vi fick också upp mitt älskade växthus så att jag kunde ta mitt hobbyodlande lite mer på allvar. Det har varit fantastiska skördar, både av blommor och grönsaker som tomater, gurka och chili.

Vi har sågat ner flera träd i trädgården. Vi hade så offantligt många och som den skånetös jag är ville jag ha lite mer luft i trädgården. Träden som averkats har vi huggit till ved som nu vilar tryggt i vedförrådet. Det är bra för snart är det dax att starta igång kakelugnen så att den får hjälpa oss att hålla värmen under vintern. 

Ja, även om jag kommer att sakna sommaren så ser jag fram emot alla små saker som hör hösten och vintern till.  

Vet inte riktigt om jag är benägen att hålla med det gammla talesättet.Jag har inte sovit så mycket i natt. Jag är lite trött och tror faktiskt att jag är lite tjurig också. Kan säga att jag uppskattar inte att jag somnar med huvudvärk och sedan vaknar med densamma. Så morgonen startade med två panodil till frukost. 

Vi hade hur mycket som helst planerat för dagen. Vi skulle packa släpet med trädgårdsavfall och köra det på tippen. Sedan så skulle vi fylla släpet med lådor från det gamla huset så att vi kunde fortsätta att sortera bort det som vi faktiskt inte behöver ha längre.

Allt detta omkullkastades när jag gick ut och vädret lät mig förstå att det regnar. Det innebär att utomhusarbete är uteslutet. Dessutom kan vi inte fylla ett öppet släp med lådor gjorda av papp, för innehållet blir förstört. Så känner mig lite sur för det.

Jag hoppas att fortsättningen på dagen blir bättre. Jag menar det är inte så att jag behöver sitta sysslolös. Det finns massvis att göra i det här huset och vi har ytterligare lådor som måste gås igenom här. Det är nog bara julkartongerna som står säkert en månad till annars är det mycket som ska rensas undan. 

Ska ta och försöka kompletera min fina frukost med lite smörgåsar och sedan sätta igång och jobba.

Tjingeling!!!

Söndagar är som söndagar är! Normalt så känns söndagarna tunga och trista och dagen började lite på det viset. Det var så dimmigt i förmiddags så att man knappt såg tio meter framför sig. Det var väldigt fuktigt också.  Saknar redan sommaren nu när hösten känns som ett faktum. 

Hur som helst så har jag och guuben min bestämt att vi måste göra oss av med en hel del saker som finns på övervåningen här. Så han började plocka ner lådor för sortering. Sedan djupdök vi i dessa.   Jag hittade allt möjligt kul som jag glömt att jag hade. Bland annat hittade jag massvis med gamla kort. Både på familjen och gamla, gamla pojkvänner.  Jag hittade till och med en gammal fotokatalog från Kathedralskolan i Lund från 1986. Det var härliga tider det.Jag och bästa väninnan Wera ligger längst ner och tror att vi är döcola.

Den ene lådan efter den andre tömdes och ibland blev man bara sittandes för att läsa igenom saker. Det var bland annat en "dagbok" från dagis där min äldsta pojk Joakim gick. De hade lagt in foton på honom och skrivit hur han utvecklades det första året på dagis. Jag hittade något liknande för min mellersta pojk Christoffer. Men där var det mer små blåa skrivböcker om hur han hade skött/misskött sig i skolan. Jag får säga som Alma Svensson, ni vet Emil i Lönnebergas mamma sa.- Emil är en rar liten gosse! och jag får säga - Christoffer är en liten rar gosse!! Nathalie är ju inte lika gammal men jag hittade faktiskt en del saker om henne också.

Jag kunde inte tro min lycka när jag hittade flera block med en bok som jag och min syster skrev på för väldigt många år sedan. Har stora funderingar på att försöka skriva in det på datorn så att man kan skicka över det till "systra mi".

Det var härligt att gå igenom alla dessa minnen. Sedan var det ju skönt att bli av med gammla papper och sådant som man samlat på sig. Allt från tioåriga deklarationer till femton, om inte tjugoåriga julkort. Jag kan ju säga som så att det är inte klokt vad man samlar på sig under årens lopp.

Sedan tog jag en liten paus och gick in på facebook. Där hade min underbara syster, som för övrigt bor i USA och som jag inte träffat på några år, lagt upp filmklipp av familjens midsommarfirande i vårt föräldrarhem nere i Skåne. Ett par helt fantastiska filmsnuttar som jag inte trodde fanns överhuvudtaget. Jag bara älskade det!! Min bror gick bort 2007 och han var med på alla klippen och min pappa gick bort 2003 och det var han som alltid använde filmkameran så han var ju inte i bild. Men bara att få höra rösten igen var guld värt. Mitt hjärta nästan brister av både glädje, sorg och saknad.

Jag säger bara en sak. Ta vara på era små guldkorn med familjen för man vet aldrig och jag säger aldrig, när familjekonstalationerna ändras. Det kan vara långväga flyttningar eller familjemedlemmars bortgång som slår till mot familjen. Berätta vad ni betyder för varandra och lägg gammalt groll åt sidan. För det finns inget i världen som kan ersätta familjen.

Det har varit en helt underbar eftermiddag när jag har vandrat längst med minnenas aveny.

My FAMILY, I love you all!!!!!  

Jaha här har vi Casino som nu på förmiddagen har gjort sin"plikt". Här helt slut av utmattning.     

Alla människor lider av tvångstankar mer eller mindre. Det kan vara att man måste gå och titta om dörren verkligen är låst innan man går och lägger sig eller när man lämnar huset. Som barn var det att man inte skulle gå på vissa brunnslock. Eller att man inte kan sova borta ordentligt utan att man har sin egen kudde. Checka en extra gång om kaffekokaren är avslagen. Eller att man inte kan åka och handla utan att man är sminkad. Dessa små detaljer brukar normalt inte störa ens vardag.Utan man gör eller lever med tvångstankarna utan bekymmer.

Jag vaknade som vanligt nu i morse och har börjat min själv-terapi! Detta har kommit sedan mina husmarodörer Freja, Idun och Saga flyttade in. Jag har nämligen tvångstankar när det kommer till skrynkliga mattor.  Mina barn har under alla år hjälpt mig att rätta till mattorna när de har rullat ihop sig eller korvat sig för att jag inte ska bli skogstokig. Men nu har jag under fyra veckors tid fått springa och rätta till mattorna. När jag går upp på morgonen är mattorna inte bara skrynkliga, de ligger i en hel förbannad hög. Eller så har de förflyttat sig från ett rum till ett annat på något märkligt vis.  Kattungarna tittar fullständigt oskyldigt på mig när jag skällandes rättar till mattorna. Ibland iggar de mig totalt och sätter sig och börjar tvätta sig precis bredvid mattan jag just rättat till.

Jag vet att det är ogjort arbete att rätta till mattorna för jag hinner bara gå på toa eller gå in i ett annat rum när jag hör att de små liven är igång med sina uppdrag igen. Och när jag kommer tillbaka får jag börja om från början igen. 

Jag tror att detta måste kallas terapiarbete för jag känner att jag snart har acceptera att mitt golv ser ut som en karrikatyrmålning av Picasso. Känner ett konstigt lugn innom mig själv. Ja, jag hoppas att jag har kommit över det hela så att det inte är psyket som håller på att krackelera fullständigt här.