Nu håller jag bara tummar och tår på att gubenmin får jobbet som han sökt. Hade en telefonintervju på mer än en halvtimme och det bådar ju lite gott. Problemet är bara att det är väl en 8 mil bort men under det första halvårtet så kan man ju få pendlingsbidrag från arbetsförmedlingen. Oavsett så kommer det bli skönt om han får jobb. Vi mår skitdåligt av att gå hemma. Man bara tröttnar och segar ihop och får inget nyttigt gjort.   

Det hade kanske varit annat om man hade haft lite pengar bakom sig. Då hade man kanske kunnat förverkliga en del drömmar som vi hade för det här huset när vi köppte det. Men att bara gå hemma och sakta förlora sin identitet är förödande.

Jag vet ju att min situation inte är så lättlöst iheller. I dag är det hårda krav på behörighet inom läraryrket och jag har ju lite fel ämnen. Det som jag får hoppas på är att det går lite fler so-lärare i pension. Först då kanske jag kan få chansen att jobba med mina egna ämnen.   

Idag retar jag mig lite på att jag inte valde något annat att syssla med. Något som jag verkligen vill göra. Jag älskar ju att skriva och ska man ändå gå hemma och inte få jobb så kunde jag ha pluggat något innom skrivning. Det finns ju kurser i kreativt skrivande eller nått i den stilen. Men men, lite sent att vara efterklok är det ju när man har 350 000 i studielån och inte fler år att ta ut på högskolan.  

I och för sig så skulle man kunna gå in och checka vilka böcker som har använts vid tex utbildningen i krativt skrivande och satt sig och plugga igenom dem själv. Det enda som man inte får då är ju respons och pedagogisk vägledning. Men va fasiken säger jag? Det är ju två av ingedienserna till att faktiskt gå framåt och få svar på det som man kanske gör fel.

Tja, jag får se vad Fru Fortuna har i beredskap för mig.  

Tjingeling....

Jag bodde på Köttbullegatan fläsk. Tre trappor upp på nedre botten. Där låg jag i min bottenlösa säng och läste spännande tågtidtabeller. Då hörde jag ljudlösa steg i trappan.

En man kom in med en bladlös kniv utan skaft. Han stack kniven i hjärtat på mig, men som tur var hade jag hjärtat i halsgropen, och överlevde.

Jag sprang ner till hamnen, båten tutade och bryggan gick.

Efter en lång resa råkade jag ut för skeppsbrott och flöt i land på en rostig spik.

Jag kom till en obebodd ö där nakna kanibaler dansade omkring med händerna i byxfickorna. Jag gick fram till en hydda, sparkade upp dörren och hoppade in genom fönstret. Där inne låg fem uppätna mackor på ett bord. Jag åt upp dem sen fortsatte jag in i djungeln.

Den här sagan var ju lite söt tycker jag  

Tjingeling

TaxiAspan var god dröj.......

Jag skulle bara in på Ö&B och köpa kaninmat och kattsand och då hittade jag i en hörna en massa böcker till ganska bra pris. Jag fick tag på en ny bok av Clive Cusler som heter Den heliga stenen. Och en bok som heter Djävulsbibeln av Richard Dybell.

 Så jag ska lägga mig i sängen nu och njuta av lite läsning. 

Tjingeling

Lillan har haft ångest sedan en vecka tillbaka. Och allt detta på grund av en teaterredovisning i skolan. Det finns ett par tjejer som aldrig låter henne vara oavsett vilket ämne det är. Dessa tjejer har följt henne från en tidigare skola. De följer efter henne som en demonisk skugga och kantar hennes vardag med elaka tillmälen och track hela tiden.

Då jag själv har ganska klara minnen av hur det var att få ett par bulliesar efter sig så vet jag hur sofistikerade de kan vara. Dessa två är väldans populära  i skolan och är snabba på att vända situationen till deras fördel. Detta har medfört att Lillan har blivit tystare och tystare i skolan. I fredags hade det gått så långt att hon till sist började sms:a med mig och jag sa att hon skulle prata med läraren om det hela.

Det gjorde hon . Detta resulterade i att läraren tog tag i de båda tjejerna och pratade med dem. Här kunde ju sagan tagit slut och alla levde lyckliga i alla sina dagar...... Men nej!!!! Det blev sedan Lillans tur att grillas för då hade dessa "apor" jlugit ihopa så mycket skit om Lillan så hon kunde inget annat än bara sitta stum. Det var allt ifrån att hon hade taskiga hemförhållanden till att hon hade fördärvat saker som var deras, att hon var "så" konstig. Och att hon dessutom ville vara som dem.  Läraren ifrågasatte allt som Lillan hade sagt och ifrågasatte om det inte var så att hon hade ljugit för läraren när hon bad om hjälp och om hon höll på att ljuga så  skulle det medföra  att hon till sist skulle bli ensam här i världen. Lillan satt som handfallen, rädd att om hon sa något så skulle hon börja gråta. Detta är Lillans största svaghet att hon har så fruktansvärt svårt att ta sig själv i försvar. Hon tystnar och tvivlar på sig själv och skyller till sist allting på sig själv. Jag var så J....vla förbannad och försökte få tag på läraren men då var det fredag och hon hade gått för dagen.

Det hör till saken att Lillan har gjort allt för att hålla sig undan dem men jag vet hur svårt det är att hålla denna sorts ondska på armslängds avstånd. Jag har peppeat  och peppat henne det sista året för att hon ska stå upp för sig själv. Och när hon då gör det som det står att hon ska göra i "likabehandlingsplanen" , hon tar mod till sig och säger till läraren, då får hon alltihopa slängt i ansiktet.

Hon hade fullständig panik i morse och och var livrädd för vad som skulle hända nu idag.

Jag vet ju att hon måste rida ut stormen men jag kan inte fatta att vissa ungar kan topprida i skolan på det sättet.

Ska ringa skolan nu vid åtta...............................

Jaha det blev ett motiv i dag ändå. Det blev mitt hem som vi har döpt till Älvkulla.     

Det som började som en helt underbart vacker söndag visade sig bli mörkare, ja nästan nattsvart på bara någon minut.   Tänk så lyckligt omedveten man kan vara om saker och ting. Och sedan när det uppdagas så känner man bara hur ens glädje försvinner. Avdunstar som vatten i en vattenpöl en het sommardag. Allt verkar som vanligt uppe på ytan men man känner hotet från något mörkt ligga och lurpassa i skuggorna. Det bara ligger där och dryper av oförtäckt förakt. Klumpen som sakta bygger upp sig i magen känns bara tyngre  och tyngre. Förtvivlan över att man maktlöst bara kan finna sig i hur saker och ting är. Känslan av att man är fullständigt ensam och villrådig. Säger man för lite är man feg och säger man för mycket så är man orättvis.

Usch för denna falska, glättiga yta där det småpratas om ditt och datt. Det skrattas och fnissas och rådfrågas om olika saker trotts att känslorna inunder pyr av ett glödhett hat!! Ett hat som kommer ur naivitet och barnslighet och ren och skär egotripp.

Varje gång den här känslan dyker upp så känner jag bara att jag har lust att packa ihopa mina känslor och mitt pick och pack och bara lämna in allt och tacka för mig. Jag vil bara fly undan just det här ansvaret som pålagts mig när jag flyttade hit.

Men jag vet att jag inte fungerar på det viset.

Det sägs att mot dumhet kämpar gudarna... och uppenbarligen jag också.  Jag tycker mig vara en ganska rättstänkande människa men jag står mig slätt mot idioti. Jag kan inget annat göra än bara gråta innombords och så gott jag kan rida ut stormen och hoppas att det en dag löser sig till det bästa.

Men jag känner bara mig så fruktansvärt lurad. Och fy vad jag hatar falskhet av den här sorten. Det gör ont när den kärlek man ger smakar som besk medicin för mottagaren..............  

  Jaha, då var det söndag igen. Det är inte klokt vad tiden går fort. Det känns som om man inte hinner med över huvud taget nu. Men det är härligt när man tittar ut genom fönstret och ser att solen skiner på trädens färgprakt. Det lyser i alla härliga gula, röda och bruna färger.

Jag blir alltid så glad när solen tittar fram.  Det känns som om hela livet ter sig lite ljusare. Men jag vet att det är riktigt kyligt i luften så att det blir till att ta på sig bra med kläder om man ska ta sig ut idag.  

Det är synd  att det är så kallt annars kunde man tagit med sig ett block och penna ut  och hittat nått fint motiv att teckna av i solskenet. Fast man skulle ju kunna ta med sig kameran och fota några bilder som jag sen kan ta och lägga in på datorn och teckna av dem därifrån.     Jag undrar om det räknas som fusk. Tja det får vara vilket det vill. Sitter ändå bättre i soffan när jag tecknar. Ja, jag får se vad eftermiddagen har i beredskap för mig här. Det ska i vart fall inte jobbas för högtryck i dag. Känner mig en aning sliten eftersom jag och "guben" invaderade Youtube inatt och hade nostalgiträff med en massa goa 80-talslåtar. Till dessa låtar serverade vi Captain Morgan och cola.  Vi släckte inte ner datorn förräns vid halvfem tiden i morse så jag känner att jag inte har sovit så många timmar i natt.

Men men trevligt hade vi i vart fall så det är synd att klaga...