Nu när jag gick ut på morgonen så tog jag ett par uppfriskande och renande andetag och tittade ut över tomten. Farbror frost har vandrat genom skog och mark i natt. Gräset och bladen var täckta av små vita iskristaller.  Det är snart dax för isdrottningen att entra scenen och hålla oss i  ett iskallt och snöigt grepp fram till valborg.  

I dag blir det till att starta upp kakelugnen och elda ut den så att vi kan få lite värme på torpet. Jag har flera dagar fått sätta på mig strumpor när man bara suttit i soffan och nu börjar det kännas att huset kyls ner. Det är bäst att få upp värmen innan det blir helt avkylt.     

Ska fixa till lite ved nu så....

Tjingeling tills senare

Jag försöker att se livet positivt allt som oftast. Hade jag inte gjort det så hade jag medverkat på min egen begravning för länge sedan. Men vissa dagar i livet är bara så nedrans tunga. Jag hade önskat att jag kunde gå ut och skrika så högt jag bara kunde så att jag kunde få ur mig alla bittra tankar och göra mig av med ilska, frustration och ren rädsla.  

Mamma sa alltid att hur man än vänder sig så har man rumpan bak. Ja, det stämmer ju inte bara bildligt utan även bokstavligt. Vi har fått uthyrt huset så då borde vi tjäna mer i månaden men det gör vi inte då Gubens inkomst har sänkts ytterligare.   Hur vi än räknar och räknar om och vänder och vrider på allting så är det ett faktum att vi inte klarar oss om vi inte får jobb. Jaja, jag halkar ju runt lite då och då på timvikariat men där finns ju en liten tråkig hake där också.. Rätt som det är så kan jag inte vara duktig och jobba för då har jag förbrukat mina 75 "deltidsdagar" Och då måste jag antingen tacka nej till vikariaten eller tacka nej till a-kassan.  Man blir alltså dubbelt straffad. Timmarna räcker ju aldrig upp till heltid och man är glad när det kan komma upp på 50 % också får man då känslan av att systemet hånar en...-Jasså du är utan arbete, kom så ska vi se om vi inte kan göra livet lite surare för dig......-Jasså, du har varit duktig och sökt jobb,,, kan du inte tvinga arbetgivaren att anställa dig anständigt så ska du veta att vi inte ställer upp på dig.

Alltså jag är inte en våldsam person men just nu har jag lust och skrika och slåss.. och inte nog med det jag har lust att slåss hårt. Synd att vi inte har en loge till vårt underbara lilla torp för då kunde jag satt upp en ordentlig boxboll elller sandsäck i bjälkarna. Så hade jag kanske kunnat avreagera mig på den.  

Inte nog med att man har bekymmret med ekonomin och uteblivna anställningsintervjuer. Dessutom ska barnen ha tykiga attityder. Jaja, jag vet om att det inte finns ett otacksammare yrke, i hela världen, än att vara förälder. Och jag vet att människor föds till att vara pragmatiska. Men ibland är det bara för mycket alltså. Jag undrar om de snart 24 åren som mamma börjar ta ut sin rätt. Jag vet att jag låter gnällig och missförstå mig inte jag älskar alla mina barn över allt annat . Men ibland blir det bara för mycket alltså..  

Så om jag vinner mycket pengar så ska jag köpa mig ett eget fjäll där jag kan gå upp och vråla i höga skyn när jag behöver få ur mig allt ur systemet.  

Nu har jag varit och köpt två gigantiska kaninburar till Anakin och Simba. Det var lite väl frostigt i natt för att det skulle vara bra för sötnosarna.  

Jag hoppas att dessa vinterbonader ska vara till deras belåtenhet.

Håll till godo ninisarna  

Tjingeling

Ohh vackra måne. Som du lyser upp det mörka landskapet med ditt sken.

Dax att gå ut och yla lite.*flinar brett*

Tjingeling

Nu har jag varit inne och anmält intresse till skrivarskola i Malmö. Den skulle vara på distans med 15 timma och 5 tillfällen för en tusenlapp. Mycket pengar men den börjar inte förräns i februari så förhoppningsvis hinner jag spara ihopa de pengarna.   

Jaja, jag vet att jag är en rastlös själ så jag kan inte bara sitta still och inte ha något att brinna för. Dessutom så anser ju jag att livet är för kort för att bara vegetera bort. Man ska lära sig så mycket man bara kan under tiden man lever. Sen är det kanske en öppning för mig. Vem vet, jag kan kanske kombinera mitt intresse för historia tillsammans med författarskap. 

Eftersom det dröjer ända till februari innan jag kan sätta igång med kursen så har jag beställt några böcker för att skaffa mig lite försprång.De kommer väl inom den närmsta veckan här och jag ser så fram emot det. 

Tjingeling

Jaha, Det här är den sista Gladioliosen som tappert kämpar mot höstens kyla. Visst är hon vacker. 

Jag har funderat på en sak. Varför är det så att brödet ligger aldeles i början av affären? Är det för att kunden ska komma ihåg att hon skulle köpa bröd eller är det helt enkelt så att det är för att jävlas med kunden?

Ja, jag kan förstå hur ni undrar. Vart vill hon komma med det?

Jo, vi är en familj på sex personer och när det handlas så handlas det ganska mycket mat. Jag går in i affären och plockar till mig några bröd och lägger dem i kundvagnen.

Så här långt är det ingen fara.   

Men sedan går man vidare och lägger den ene tunga saken efter den andra uppe på mina bröd. Det är både stora förpackningar köttfärs, konservburkar i massor och inte ska vi tala om alla mjölkförpackningar. Nu ska ni ju inte tro att jag inte försöker undvika mina bröd. För det är ju klart att jag gör. Under tiden som vagnen fylls så försöker jag rädda bröden och detta för att mina "lite" knepiga barn inte kan äta söndriga, tillknycklade brödskivor. Så allt som offtast när jag kommer fram till kassorna så har bröden ändå hamnat överst i kundvagnen eftersom jag omsorgsfullt flyttat dem uppåt vartefter som varorna har fyllts på.    

Jag tror ju säkert att det är fler kunder än jag som, mer än en gång, retat sig på hur bröden har krossats ihopa till en oigenkännlig klump i kundvagnen. Så därför undrar jag varför, och hur tänker butikscheferna när de placerar brödet i början av affären?

Tro nu inte att jag har tänkt färdigt. Jag har ytterligare en fundering vad det gäller affärer.

Det må så vara att jag har lite dålig karraktär. Eller så är det bara det att jag är en riktig gottegris. Men tänk er att ni är och handlar på en fredag. Jag försöker i dag undvika detta så långt det går. Men föreställ er att ni är och handlar just på en fredag. Alla stans människor ska ha "fredagsmys" och är naturligtvis i affären för att handla allt möjligt gott. Grillad kyckling, chips och dipp, smågodis, läsk och lite grönsaker och allt annat som man ändå passar på och handlar. Det är folk överallt. Så när jag då äntligen har lyckats rädda mina bröd och mödosamt tar mig mot kassorna. Hmm, vänta lite, jag behövde lite kattmat också. Så nu står jag vid kassorna. Det är sådär 13-14 stycken framför mig.

Jaha då är det bara att vänta. Jag tittar mig omkring och vad är det på hyllorna på båda sidor om mig? Jo! Goooodis! Vad gör en enkel, vanlig dödlig människa när hon är omringad av godis. Stoppar lite i vagnen! Och tänker det är ju ändå fredag... Jag behöver ju inte käka allt i dag...

Jag går framåt i korridoren av alla olika märken. Fazer, Malaco och når slutligen Marabo. MAARRAABBOO! Det låter som nån exotisk kärleksförklaring. Maaarrraabooo!!! Här går det liksom inte längre att försöka vara en bra människa. Jag kan helt enkelt inte hejda mina lustar. Jag måste bara ha. Känner en krävande längtan att få sätta tänderna i denna goooaaa choklad. Här kommer liksom fördärvet. Som en narkoman tränktar efter sin narkotika slår det fullständigt runt i mina DNA-molekyler.   

Jag kan ju egentligen inte sklylla detta på affärerna men varför har man brödet i början av affären och godiset precis vid kassorna?

Eftersom jag under hela mitt vuxna liv kämpat med eller mot övervikten så har jag förljt med i debatten om just fetma. Det är almännt vedertaget i gemene mans mun att "tjockissarna" får skylla sig själv. Att man inte ska äta så mycket . Man kanske kan röra på sig lite grann och inte sitta där och lata sig. Jag har till och med hört en läkare yttra sig i TV om att feta personer är dummare än andra. Fetman fördummar hjärnan. ( Hmm detta borde jag ju vetat innan jag pluggade fyra och ett halvt år på lärarhögskolan. Nää just det,  jag är ju så fördummad.) Nu kommer jag in på ett sidospår här. Jag skulle vilja träffa den läkaren en mörk natt och verkligen visa honom hur dum jag har blivit av min fetma... Muuuuuhaahhaaahhhaaaa!!!! 

Nä nu får vi bli allvarliga igen. Var var vi?   Joo, Om det är så att det inte är svårare att gå ner i vikt än att inte tex äta godis. Så tycker jag att de kan byta plats på brödet och godiset i affären. Jag hade bara sprungit förbi det i början av affären eftersom jag ursprungligen kom dit för att köpa bröd.  

Jag var ute på trappan, som vanligt när man är syndare. Hur som helst så är det gnistrande klart ute. Det känns att kylan börjar komma nu.

En helt underbar måne tittade igenom trädkronorna, ståtlig och vacker. Det dröjer till i morgon innan hon är höggravid så jag får helt klart vänta till dess om jag vill gå ut och yla lite. Aaaaaooooouuuuuu!!  

Jag hoppas bara att minusgraderna håller sig borta till det blir lön. Annars blir både Ankin och Simba tjuriga på mig. Jag har inte råd att köpa två kaninburar till att ha innomhus förrän i slutet av månden. Det känns att de har skaffat sig en kraftigare päls men ingen av dem kan ju krypa ner i en varm håla så det måste helt enkelt bli burar till dem.   

Tror att det börjar bli dax att lägga mig och läsa en stund i min braiga bok.  

Tjingeling!!!