Lördag förmiddag!!

Solen skiner klart och gör sitt för att jag ska känna mig lättare till mods. Det är förståss gnistrande kallt men det gör inte så mycket så länge ljuset lyfter upp dagen.    

Jag får säga att nattens sömn är fantastisk.Jag kände mig lättare till sinnes redan när jag vaknade vid halv åtta. Klockan var inte sju och ingen har ringt och sökt mig. Det räckte alltså med en halvtimme extra och en harmonisk natt för att jag skulle läka så pass mycket för att anta alla dagens utmaningar.

Jaja, jag vet att jag kommer att känna samma tyngdkänsla i magen och vara lika villrådig till mods på söndagkväll. Men jag ska i vart fall njuta av helgen med allt vad den innebär och så får jag tänka på nästa vecka när den väl kommer.

Jag har redan börjat tvätta och vika den tvätt som har hängt på tork under veckan. Till och med det känns helande på något vis. Jag viker tvätten och sorterar den för att sedan stoppa in den var den nu än hör hemma i huset. Det är precis som att bringa ordning ur kaoset och över detta kaos råder åtminstånde jag.

Ska fortsätta och ordna mitt kaos här och sedan gå ut och njuta av höstsolen medan den skiner så få fint för mig.

Tjingeling

Tjingeling!

Tiden går så fruktansvärt fort!!!

Det var några veckor sedan som jag skrev. Jag får kanske be om ursäkt för det men har helt enkelt inte haft ork att klä tankar i ord och sedan föra in dem här. Men nu kanske jag kan skriva några rader i alla fall. 

Jag är våldsamt trött efter det senaste jobbet som chefen gav mig. Det har varit kul men har samtidigt varit mäkta påfrestande psykiskt. Nu är det i vart fall slut för den här gången och jag får återgå att vara vanlig timvikarie igen. *suckar tungt* Och bara tanken på det ger mig ångest. Blir så trött på att springa runt och vikariera utan att ha en fast punkt och utan att veta hur många betalda timmar man ska få den här månaden eller fasiken också det kommer ett lov som jag inte kan jobba på och därav inte få någon lön för den veckan. 

Man ska ju bli glad av komplimanger men jag är ärlig när jag säger att jag är trött på emetionella potenshöjare så som  "Ohh vi är så glada att du är här" eller " Det dröjer inte länge förräns du har en tjänst här inte!!" eller varför inte " Jag sa nyss i personalrummet att de borde anställa dig på heltid!!".

Cheferna säger ju också alltid  "Jag gör vad jag kan, det vet du väl?!" eller "Du är en sådan som vi vill ha i vår verksamhet!". Alla dessa fraser blir väldigt slitna efter ett tag. De känns nästan beskt i munnen när man tänker på dem för om det är att jag nu jobbar så bra och jag passar som handen i handsken varför i glödheta H blir jag bara timanställd i så fall? Jag hade en senast i dag som bara fick mig att känna för att skrika. Hon "Jaså, det är din sista dag idag? Men du, vi håller på med en vikarielista och den kommer du säkert att stå med på.." Jag hade bara god lust att säga. "Det tror jag säkert men tänk om jag inte är intresserad av vikarielistor då?? Tänk om jag vill ha min egen tjänst, min egen klass, mitt egna rum, min egna plats i lärarrummet och kanske jag skulle vilja ha min egna planeringstid" 

Jag blir så trött liksom.

Jag slutade på bemanningsteamet för att jag skulle slippa att bli utnyttjad som arebetskraft. Detta för att jag kände efter fyra år att min mage inte orkade längre. Nu känner jag att tendenserna börjar komma tillbaka. Det är samma mönster. Jag ställer upp på alla olika delar i skolvärlden. Och jag gör uppenbarligen ett bra jobb eftersom jag ständigt blir uppringd och rosad som jag blir. Men varför vill sig ödet inte mer än att jag ska hoppa runt och inte få köra ner fötterna så att jag kan stå stadigt??  

Ja, inte vet jag vart det barkar men är ju inte den rikaste snubben i Ankeborg så jag får lungt finna mig i att på kvällen lägga mig lite lätt orolig, för kanske de ringer vid sju morgonen efter eller kanske inte...

Såå,, jag ska ialla fall njuta av att i morgon,,, i morgon ska jag sova utan att någon kanske eller kanske inte ringer vid sju på morgonen och ber mig komma för det är kris...  

Tjingeling.....