Alltså jag blir riktigt irriterad på att folk inte kan sköta sitt. Jag menar varför i hela fridens namn har folk så svårt att låta bli att snacka skit om andra? Jag förstår inte nyttan och meningen med det hela. Jag tycker att livet är för kort för att hålla på och bry sig om vad grannen eller arbetskamraten sysslar med. Det måste helt enkelt vara så att folk har för mycket fritid om de hinner att ljuga ihopa en massa skit om andra människor. Eller också har de så lite självförtroende så att de måste skita ner andra för att själv glänsa. Jag undrar vilken nerv som triggas igång och i vilken utsträckning dessa människor njuter av att få en annan människa att må dåligt, att tappa fattningen eller bli lessen och sårad.

Usch!! Usch!! Usch!!  

Fy skäms alla ni som kan sova gott om nätterna efter att ha snackat skit om andra människor. Det gäller både er som håller på i skolorna   och ni som håller på i arbetssituationer och ni som sabbar för era grannar.

Man skulle ju kunna tro att det inte spelar så stor roll om det är helg eller vardag när man går hemma. Men det spelar en stor roll. Lördag kan man bara slappa och göra vad man vill. Jag behöver inte gå upp för att se till att alla  kommer upp på morgonen. Sen är det ju så att det ändån måste jobbas på helgen. Det ska tvättas till den nya veckan och städas undan saker som inte har blivit av under veckan men det känns ändå skönt när helgen stundar till. 

Idag skiner solen och det verkar bli en strålande höstdag. Det blåser inte alls lika mycket i dag men det är riktigt isigt i den lilla vind som är.  

Jag ska försöka att gå min runda i dag. Den tar ungefär en timme och det är fantastisk natur hela rundan. Det är så härligt när man sätter in lurarna i öronen med nån bra musik i MP3:an och medan man går så kan tankarna bara få flöda fritt. Jag har löst upp många knutar i huvudet under mina runder. Förr i tiden när man var ensam och barnen var mindre så hade jag kvällen till förfogande för att sortera in mina tankar i fack i huvudet.Men sedan barnen blivit äldre så blir det inte så mycket tid över till just egentid. Och vad kan då vara bättre än att kombinera detta med både bra musik, motion och få själen att hämta andan.  

Nu börjar det bli dax att få lite nytta gjort här....

Dyker upp senare....

Tjingeling

Ibland är det bara tungt alltså! Det har varit en riktig tonårs eftermiddag och kväll. Alla ungarna har varit i luven på varandra och har mått dåligt, Den största flickan (19 år) har varit trött efter att faktiskt ha jobbat sin första vecka. Och det vet ju alla hur påfrestande det är att börja jobba på allvar. Det räcker ju med att man har haft semester i fyra veckor så är man ändå helt slut efter den första veckan när man kommer tillbaka. Men hon kröp isäng ganska tidigt. Då blev det liv i luckan på den minsta flickan (13 år) för hon var tvungen att bädda rent i sängen. Det hör till saken att flickorna är nödda till att dela rum då vi inte har fått renoverat färdigt på övervåningen. Det är sex års åldersskillnad på dessa "hönor" och det frestar på att dela på platsen inne i rummet. Just nu är det tufft för minstingen i skolan och hon går igenom det som de flesta "tönnåringar" går igenom, just att överhuvudtaget överleva den här tiden. Det finns bitchar runt om en som hela tiden ska domdera och glänsa över en. Och ett av problemen är ju helt klart vad som är passande i klädesväg. Och vi ska ju inte tala om hur jobbigt hår kan vara. ena timmen är det hur snyggt som helst och nästa timme så är det fett och det går absolut inte att få någon rätsida på det hela. Dessutom kan man ju omöjligt ha sin egen hårfärg. Och inte nog med det man har pressen på sig att man ska vara snygg hela tiden så att "Han" med stort H inte slutar att tycka om en. Om man som mamma då säger, -Men gumman lilla du är ju hur söt som helst! Då får man ett par svarta ögon och en kommentar som offta låter så här. -Du fattar ju ingenting! Eller det nyaste. -Du fattar ju noll komma nada!  Dessutom så spelar det inte så stor roll längre vad jag säger, varken hemma eller offentligt för då får man kommentaren. - Men mamma då, sluta! Va du e pinsam! 

Jag kan bara säga att jag är fruktansvärt glad att jag är förtioett år och inte tretton för jag vet inte om jag hade orkat gå igenom tonåren igen. Det är skönt att vara så gammal att man faktiskt är säker på Vad man vill och Vem man är så att inte någon annan bestämmer vad jag ska ha på mig på morgonen eller hur mitt hår ser ut på eftermiddan.

Det har dessutom varit en ganska stökig eftermiddag med en av garbbarna (18 år). Han har AD/HD och skolan har inte varit den instans som har fungerat för honom. Detta har medfört att det inte finns några slutbetyg för honom. Han har försökt gå på individuella programmet och där praktiserat under lite mer än ett år. Men nu har han börjat känna att detta inte ger något för honom och han blir mer och mer frustrerad. Han vill inget hellre än att få ett riktigt jobb och därefter flytta hemifrån. Han hotade mig idag med att han minsann skulle gå till socialen så att de kunde hjälpa honom att flytta hemifrån. Och jag kan inte annat än att sucka tugnt för vad gör man när de är så stora och vad man än säger inte går in i deras huvuden.   

Jag  tror att jag ska sova på saken och se om det blir en bättre dag i morgon.

Om jag ska se det positivt så måste det ju bli en bättre dag om inte annat för att det är fredagsmyyyyyyyyyyyysssssssssssss!!!! 

Klockan är inte så mycket här och jag sitter och väntar på att den minsta donnan ska ta bussen till skolan. Det är verkligen mörkt ute idag. Det är dax att ta fram alla olika reflexer så att man syns på morgonar och kvällar.

Idag blir det till att både hålla i ratten och hatten. För det är inte bara mörkt som om natta ute. Det blåser fullständig storm dessutom. Jag tror att jag får ta ner en del av vindspelen så att de inte blåser sönder i vinden. Jag kanske får ta ner fasadflaggorna också innan de fransar sig.

 Annars får man nog vara glad om man slipper gå ut för mycket idag. Jag är ju väldigt glad att jag inte är fiskare och behöver ta mig ut på havet.

Nu är det dax för frukost. Jag återkommer senare.....

Tjingeling

   Dagens ros går till min älskade "gube" som under några dagars tid har burit lådor i en hukande ställning och som nu har en rygg som gör ont.

Puss puss hannie!!

Klockan är nu halv nio på kvällen och jag tycker att jag inte hinner med allt jag ska göra. Jag förstår inte varför dagarna inte räcker till och ändå är det ju faktiskt så att tiden är det ända som är rättvist fördelat här i världen. Sedan har man förvisso olika förutsättningar med att fylla denna tid. Jag har använt tiden väl i dag tror jag. Var tvungen att vara taxi i morse. Undrar om det ingår i en mammas uppgifter egentligen? Jag måste kolla kontraktet om det. Jag tror man fick något sådant med sig när man gick hem från BB. Men på den tiden var man så lyckligt omedveten om alla saker som har dykt upp när barnen vuxit med åren. Jag menar sådana små saker som barnen helt sonika kräver av en. Och av någon konstig anledning så har jag en känsla av att jag när de var bebisar missade den informationen som tex att man ska ha en taxifirma och att man ska vara bank, godisaffär, städerska, kock i hemmets restaurang, hotellföreståndare och kurator. Detta är naturligtvis en klassiker för de flesta föräldrar och det får mig att tänka på vad min mamma en gång sa. Det var på den tiden när jag var tonåring och mammorna hade förkläden med volang på och en ficka på bröstet när de stekte köttbullar. Ja, min mamma hade i vart fall det.    Idag behöver man inte det om man köper mamma scans "köttisar". Hur som helst så sa hon en gång till mig, detta var väl en sådan gång när hon var en aning trött på att vara just bank, godisaffär, städerska, kock i hemmets restaurang, hotellföreståndare och kurator. Hon sa - Det känns som om jag inte syns, inte finns! Det känns som om jag sitter här i den lilla fickan på bröstet och skriker, fast ingen hör, Men jag då? Men jag då? Jag förstod inte det hela då. Tyckte bara att det lät kul och kunde helt klart se mossan sitta där som en liten miniatyr och skrika för full hals och helt högröd i ansiktet. Jag tror att jag i dag är i den åldern som hon var då och kan med handen på mitt hjärta säga att jag förstår precis vad hon menade. Det är lite som med Siw Malmqvists låt "Mamma är lik sin mamma". Allting går igen.

Nåväl! Jag fortsatte dagen med disken som blivit eftersatt en aning nu när vi hållt på och rensa ut vår övervåning. Sedan var det att gå ut och elda upp sådär femtio kilo papper och värdehandlingar som vi rensat ut.  Det kändes skönt att bli av med den gamla skiten. Det kommer att bli återvinningen endera dagen för vi har flera säckar med saker som vi har kastat undan. Det är helt otroligt, vi har alltså tömt 25 bananlådor. 25 lådor!!!! Och vi är inte klara på långa vägar.

Man kan ju tycka att vi varit riktigt slarviga och så. Men till mitt försvar kan jag säga att lådorna har skullat tas många gånger men vi har inte haft plats att ta fram dem bara. De har alltid stått instuvade långt inne på vinden. Nu har det helt enkelt blivit så att det är "Gudnåde den tvungne". Vi måste ta tag i det helt enkelt.

Sedan fortsatte jag och rensa i lådorna efter mina utbildningar på högskolan. Det var roligt! Jag har liksom fått sådan distans till utbildningen nu när man har varit och jobbat några år. Så det var kul att läsa gamla omdömen och annat.

Middag får man ju ha så det blev fläskkött i sötsur sås och ris. Jag har pratat en runda i telefon med mamma och kollat så att allt är okej med henne och sedan snackat lite på Facebook. Och nu slutligen sitter jag här och konstaterar att jag inte har mer tid över i dag.

Så jag säger bara till alla mammor, ja, och pappor också för den delen, -Håll ut!! Våran tid kommer också och då är det våra barn som sliter sig i håret och retar sig på att de glömde all information på BB om att man ska vara bank, godisaffär, städerska, kock i hemmets restaurang, hotellföreståndare och kurator.

Vill bara säga en sak. Jag älskar min mamma för att hon höll ut och fanns där för mig under min uppväxt. Hon skulle ha en medalj som är stor som en vattenmelon för allt hon ställde upp med när jag växte upp. Puss o kram mamma.........  

Jaha då var det dax för ett boktips igen. Eller jag ska kanske säga författartips. 

Den här gången handlar det om författaren Clive Cussler. Han har i vart fall gjort ett tjugotal böcker och jag har läst ett par av dem. Han har en helt otrolig berättarglädje och böckerna är svåra att lägga ned när man väl börjat läsa. Jag vill våga påstå att böckerna jag har läst är i bästa James Bond stuk. Det är fartfylld action från början till slut. Storyn har alltid nån fanatiker som har besatämt sig för att ta över världen. Det brukar också förekomma ett mysterium som ska lösas. Helt klart godkända böcker att sitta och mysa till nu i höstmörkret.      

De böcker som jag har läst heter "Isstaden" Den handlar om en komet som slog ned i Canada för ca 9000 år sedan. Folket som drabbades av denna komet skickar en varning till framtiden om att en ny komet ska komma och slå ut världen som vi känner den. Detta har då en fanatiker fått nys om och gör allt för att ta över världen. Men ingen action utan en hjälte och i det här fallet är de två st.  

Den andre boken jag läst av författaren är "Det blåa guldet" Ännu en gång så händer det mystiska saker som måste lösas upp. Här kommer ett litet citat från baksidan av boken. " Från djupet av Venezuelas regnskog kommer legenden om en vit gudinna och en mytomspunnen indianstam med häpnadsväckande teckniska färdigheter. Få tror att stammen existerar, ännu färre anar att dess gudinna bär på kunskap som kan påverka världens utveckling"  

Båda böckerna är berättelser från NUMA, Nationella byrån för undervattens- och marinarbeten.

Andra böcker av författaren är:

Den gömda skatten

Draken

Sahara - Denna bok har det gjorts film av med bla. Matthew McConaughey ,och Penélope Cruz

Inkaguld

Cyklop

Djupgraven

Den makedoniska höken

Djupdykning

Chockvågor

Isberget

Störtflod

Nemos arv

Odysseus skatt

Ormguden

Tsarens krona

Vita döden

Gyllene buddha

Den heliga stenen

Svart vind

Jag satt på trappan nu på morgonen som jag alltid gör men det kändes lite kallare och ruggigare i dag.   Jag har de senaste veckorna fått små hintar om att hösten var på väg. Det har till exempel luktat lite höstigt när man har varit ute och gått. Det luktar på ett speciellt sätt. Lite mer jordigt och syrligt. Det luktar lite mer mull och man kan känna att skogens löv, grenar och pinnar är på väg att förmultna.

Höstens ankomst märks inte minst på boklöven som har börjat gulna och falla till marken. Björken har under en längre tid släppt sin bladskrud som har övergått från den härligt ljusgöna färgen till gul. Till och med vår stora hasselbuske har skiftat i färg här. Snart står den kal och det är dax att sätta upp de små fågelholkarna som kan ge näring åt alla våra vinterfåglar.

Ekorren jobbar febrilt med att hämta hasselnötter från busken som han ska ha nu under vintern. Han ilar upp och ner i tallarna, hoppar från gren till gren i träden och det råder en febril aktivitet.

På något sätt känns det vemodigt i bröstet när man känner att sommaren dör ut. Jag saknar och längtar redan till dess återkomst.   Som den soldyrkare jag är kan jag inget annat göra än att längta till den ljusare och varmare årstiden. Visst finns det en viss charm med hösten och man har nog under sitt liv byggt upp en viss förväntan om vintern. Detta är nog av mer komersiell karaktär. Man längtar till december med högtider som lucia, advent, jul och nyår. Även om man vet att plånboken kommer att ta stryk och att man i någon mån kommer att stressa mer än under resten av året.

Jag tänder ljus under alla årstiderna men det blir lite extra härligt under hösten och vintern. Mysfaktorn blir väldigt mycket större när man lyser upp höstmörkret med en massa levande ljus. Ljusen står i sådan kontrast till mörkret utanför om kvällarna. I år kommer det dock att bli med en viss försiktighet eftersom jag har mina små pälsklädda sötnosar att ta i beaktning när jag har levande ljus på bord och golv.

Jag har lite svårt att förstå att vi faktiskt har bott här på "Älvkulla" i ett helt år. Nu vet jag hur huset beter sig under alla årstiderna och jag har fått njuta av blomsterprakten nu i sommar som vilade i trädgården när vi flyttade in förra hösten. Våren och sommaren ägnades åt att flytta runt växter i trädgården för att de tidigare hade varit malplacerade. Vi fick också upp mitt älskade växthus så att jag kunde ta mitt hobbyodlande lite mer på allvar. Det har varit fantastiska skördar, både av blommor och grönsaker som tomater, gurka och chili.

Vi har sågat ner flera träd i trädgården. Vi hade så offantligt många och som den skånetös jag är ville jag ha lite mer luft i trädgården. Träden som averkats har vi huggit till ved som nu vilar tryggt i vedförrådet. Det är bra för snart är det dax att starta igång kakelugnen så att den får hjälpa oss att hålla värmen under vintern. 

Ja, även om jag kommer att sakna sommaren så ser jag fram emot alla små saker som hör hösten och vintern till.