Jag försöker att se livet positivt allt som oftast. Hade jag inte gjort det så hade jag medverkat på min egen begravning för länge sedan. Men vissa dagar i livet är bara så nedrans tunga. Jag hade önskat att jag kunde gå ut och skrika så högt jag bara kunde så att jag kunde få ur mig alla bittra tankar och göra mig av med ilska, frustration och ren rädsla.  

Mamma sa alltid att hur man än vänder sig så har man rumpan bak. Ja, det stämmer ju inte bara bildligt utan även bokstavligt. Vi har fått uthyrt huset så då borde vi tjäna mer i månaden men det gör vi inte då Gubens inkomst har sänkts ytterligare.   Hur vi än räknar och räknar om och vänder och vrider på allting så är det ett faktum att vi inte klarar oss om vi inte får jobb. Jaja, jag halkar ju runt lite då och då på timvikariat men där finns ju en liten tråkig hake där också.. Rätt som det är så kan jag inte vara duktig och jobba för då har jag förbrukat mina 75 "deltidsdagar" Och då måste jag antingen tacka nej till vikariaten eller tacka nej till a-kassan.  Man blir alltså dubbelt straffad. Timmarna räcker ju aldrig upp till heltid och man är glad när det kan komma upp på 50 % också får man då känslan av att systemet hånar en...-Jasså du är utan arbete, kom så ska vi se om vi inte kan göra livet lite surare för dig......-Jasså, du har varit duktig och sökt jobb,,, kan du inte tvinga arbetgivaren att anställa dig anständigt så ska du veta att vi inte ställer upp på dig.

Alltså jag är inte en våldsam person men just nu har jag lust och skrika och slåss.. och inte nog med det jag har lust att slåss hårt. Synd att vi inte har en loge till vårt underbara lilla torp för då kunde jag satt upp en ordentlig boxboll elller sandsäck i bjälkarna. Så hade jag kanske kunnat avreagera mig på den.  

Inte nog med att man har bekymmret med ekonomin och uteblivna anställningsintervjuer. Dessutom ska barnen ha tykiga attityder. Jaja, jag vet om att det inte finns ett otacksammare yrke, i hela världen, än att vara förälder. Och jag vet att människor föds till att vara pragmatiska. Men ibland är det bara för mycket alltså. Jag undrar om de snart 24 åren som mamma börjar ta ut sin rätt. Jag vet att jag låter gnällig och missförstå mig inte jag älskar alla mina barn över allt annat . Men ibland blir det bara för mycket alltså..  

Så om jag vinner mycket pengar så ska jag köpa mig ett eget fjäll där jag kan gå upp och vråla i höga skyn när jag behöver få ur mig allt ur systemet.  

Nu har jag varit och köpt två gigantiska kaninburar till Anakin och Simba. Det var lite väl frostigt i natt för att det skulle vara bra för sötnosarna.  

Jag hoppas att dessa vinterbonader ska vara till deras belåtenhet.

Håll till godo ninisarna  

Tjingeling