Jag var ute på trappan, som vanligt när man är syndare. Hur som helst så är det gnistrande klart ute. Det känns att kylan börjar komma nu.

En helt underbar måne tittade igenom trädkronorna, ståtlig och vacker. Det dröjer till i morgon innan hon är höggravid så jag får helt klart vänta till dess om jag vill gå ut och yla lite. Aaaaaooooouuuuuu!!  

Jag hoppas bara att minusgraderna håller sig borta till det blir lön. Annars blir både Ankin och Simba tjuriga på mig. Jag har inte råd att köpa två kaninburar till att ha innomhus förrän i slutet av månden. Det känns att de har skaffat sig en kraftigare päls men ingen av dem kan ju krypa ner i en varm håla så det måste helt enkelt bli burar till dem.   

Tror att det börjar bli dax att lägga mig och läsa en stund i min braiga bok.  

Tjingeling!!!

Nu håller jag bara tummar och tår på att gubenmin får jobbet som han sökt. Hade en telefonintervju på mer än en halvtimme och det bådar ju lite gott. Problemet är bara att det är väl en 8 mil bort men under det första halvårtet så kan man ju få pendlingsbidrag från arbetsförmedlingen. Oavsett så kommer det bli skönt om han får jobb. Vi mår skitdåligt av att gå hemma. Man bara tröttnar och segar ihop och får inget nyttigt gjort.   

Det hade kanske varit annat om man hade haft lite pengar bakom sig. Då hade man kanske kunnat förverkliga en del drömmar som vi hade för det här huset när vi köppte det. Men att bara gå hemma och sakta förlora sin identitet är förödande.

Jag vet ju att min situation inte är så lättlöst iheller. I dag är det hårda krav på behörighet inom läraryrket och jag har ju lite fel ämnen. Det som jag får hoppas på är att det går lite fler so-lärare i pension. Först då kanske jag kan få chansen att jobba med mina egna ämnen.   

Idag retar jag mig lite på att jag inte valde något annat att syssla med. Något som jag verkligen vill göra. Jag älskar ju att skriva och ska man ändå gå hemma och inte få jobb så kunde jag ha pluggat något innom skrivning. Det finns ju kurser i kreativt skrivande eller nått i den stilen. Men men, lite sent att vara efterklok är det ju när man har 350 000 i studielån och inte fler år att ta ut på högskolan.  

I och för sig så skulle man kunna gå in och checka vilka böcker som har använts vid tex utbildningen i krativt skrivande och satt sig och plugga igenom dem själv. Det enda som man inte får då är ju respons och pedagogisk vägledning. Men va fasiken säger jag? Det är ju två av ingedienserna till att faktiskt gå framåt och få svar på det som man kanske gör fel.

Tja, jag får se vad Fru Fortuna har i beredskap för mig.  

Tjingeling....

Jag bodde på Köttbullegatan fläsk. Tre trappor upp på nedre botten. Där låg jag i min bottenlösa säng och läste spännande tågtidtabeller. Då hörde jag ljudlösa steg i trappan.

En man kom in med en bladlös kniv utan skaft. Han stack kniven i hjärtat på mig, men som tur var hade jag hjärtat i halsgropen, och överlevde.

Jag sprang ner till hamnen, båten tutade och bryggan gick.

Efter en lång resa råkade jag ut för skeppsbrott och flöt i land på en rostig spik.

Jag kom till en obebodd ö där nakna kanibaler dansade omkring med händerna i byxfickorna. Jag gick fram till en hydda, sparkade upp dörren och hoppade in genom fönstret. Där inne låg fem uppätna mackor på ett bord. Jag åt upp dem sen fortsatte jag in i djungeln.

Den här sagan var ju lite söt tycker jag  

Tjingeling

TaxiAspan var god dröj.......