Jaha det blev ett motiv i dag ändå. Det blev mitt hem som vi har döpt till Älvkulla.     

Det som började som en helt underbart vacker söndag visade sig bli mörkare, ja nästan nattsvart på bara någon minut.   Tänk så lyckligt omedveten man kan vara om saker och ting. Och sedan när det uppdagas så känner man bara hur ens glädje försvinner. Avdunstar som vatten i en vattenpöl en het sommardag. Allt verkar som vanligt uppe på ytan men man känner hotet från något mörkt ligga och lurpassa i skuggorna. Det bara ligger där och dryper av oförtäckt förakt. Klumpen som sakta bygger upp sig i magen känns bara tyngre  och tyngre. Förtvivlan över att man maktlöst bara kan finna sig i hur saker och ting är. Känslan av att man är fullständigt ensam och villrådig. Säger man för lite är man feg och säger man för mycket så är man orättvis.

Usch för denna falska, glättiga yta där det småpratas om ditt och datt. Det skrattas och fnissas och rådfrågas om olika saker trotts att känslorna inunder pyr av ett glödhett hat!! Ett hat som kommer ur naivitet och barnslighet och ren och skär egotripp.

Varje gång den här känslan dyker upp så känner jag bara att jag har lust att packa ihopa mina känslor och mitt pick och pack och bara lämna in allt och tacka för mig. Jag vil bara fly undan just det här ansvaret som pålagts mig när jag flyttade hit.

Men jag vet att jag inte fungerar på det viset.

Det sägs att mot dumhet kämpar gudarna... och uppenbarligen jag också.  Jag tycker mig vara en ganska rättstänkande människa men jag står mig slätt mot idioti. Jag kan inget annat göra än bara gråta innombords och så gott jag kan rida ut stormen och hoppas att det en dag löser sig till det bästa.

Men jag känner bara mig så fruktansvärt lurad. Och fy vad jag hatar falskhet av den här sorten. Det gör ont när den kärlek man ger smakar som besk medicin för mottagaren..............  

  Jaha, då var det söndag igen. Det är inte klokt vad tiden går fort. Det känns som om man inte hinner med över huvud taget nu. Men det är härligt när man tittar ut genom fönstret och ser att solen skiner på trädens färgprakt. Det lyser i alla härliga gula, röda och bruna färger.

Jag blir alltid så glad när solen tittar fram.  Det känns som om hela livet ter sig lite ljusare. Men jag vet att det är riktigt kyligt i luften så att det blir till att ta på sig bra med kläder om man ska ta sig ut idag.  

Det är synd  att det är så kallt annars kunde man tagit med sig ett block och penna ut  och hittat nått fint motiv att teckna av i solskenet. Fast man skulle ju kunna ta med sig kameran och fota några bilder som jag sen kan ta och lägga in på datorn och teckna av dem därifrån.     Jag undrar om det räknas som fusk. Tja det får vara vilket det vill. Sitter ändå bättre i soffan när jag tecknar. Ja, jag får se vad eftermiddagen har i beredskap för mig här. Det ska i vart fall inte jobbas för högtryck i dag. Känner mig en aning sliten eftersom jag och "guben" invaderade Youtube inatt och hade nostalgiträff med en massa goa 80-talslåtar. Till dessa låtar serverade vi Captain Morgan och cola.  Vi släckte inte ner datorn förräns vid halvfem tiden i morse så jag känner att jag inte har sovit så många timmar i natt.

Men men trevligt hade vi i vart fall så det är synd att klaga...